HÖHÖHÖHÖ

.

.

att bara tända ett litet jävla ljus och spela alfapet var värt att minnas. att rita hakgubbar och filma ett hakprogram var något att skratta åt i flera veckor. att busplinga i lägenheter och filma var som ett action-äventyr. att leka idol och filma och att hitta på pinsamma danser och filma. fan,det var ju ünderbart. att fira födelsedag på luossatoppen med sovsäckar,tonvis med godis,en glappig cd-spelare med töntig musik och kiss i byxan var ashäftigt och spännande. att gå på ica och sno condis varje dag efter skolan och äta dom i trappuppgången till sportsclub var extremt busigt och mysigt [ända tills ellinor åkte fast för godis-snatteri förstås]

försöka slå rekord i att baka negerbollar. gå omkring med vatten i munnarna och se vem som skrattar ut det först. hoppa studsmatta mitt i natten. läsa porrnoveller i smyg. åka spark runt hela stan. cykla två mil på fyra timmar pågrund av kak-pauser. tjuvringa med jordens pipigaste röst till söta killar och klaga över att vi inte har tid att prata just nu. sova i tält på gården och prata snuskiga hemligheter och dricka läsk och springa runt kvarteret i pyjamas mitt i natten. skriva värdelösa låtar och skicka in till lilla melodifestivalen. plocka blåbär i skogen och baka blåbärspaj.

.

det fanns så mycket att göra. man hade aldrig någonsin tråkigt. inte en sekund. vi var barn så länge. vi hade roliga liv. jag hade kompisar. jag var glad. jag gjorde saker. nu...nu lever vi bara genom internet eller alkohol. nu är allting tråkigt och rätt så meningslöst. allt som händer ska uppdateras på facebook men ingenting är egentligen värt att minnas.

.

.