rullar omkring på tvären i atmosfären
.
sitter i absolut tystnad och försöker höra mitt samvete. koko.
.
livet är ett jävla åbäke. jag vill inte. jag vill ingenting. OKEJ? låt mig vara.
såhär är det. jag håller mig undan. från allt och från alla. från ont och gott. från bra och dåligt. jag ligger inlåst i min hjärna och bakom min dörr.
FÖR-JAG-VILL-DET. just nu.
.
en gång tappade jag bort mig själv, totalt. jag försvann. helt. på riktigt. min själ blev uppäten, min hjärna och mitt hjärta också. allting försvann. hela jag tömdes på mänsklighet.
sen dess fungerar ingenting. jag hoppade av livet. la mig och sov ute i rymden. snart har det gått tre år. tre jävla år har jag legat och rullat runt i rymden utan att andas. utan att ta plats.
jag har i stort sett varit död i snart tre år.
jag kan inte hitta mig själv någonstans. jag har ingen aning om vad jag känner, tänker, tycker och tror. jag vet bara inte. ingenting vet jag. jag litar inte på någon. speciellt inte mig själv. jag tror inte på något förutom gud [konstigt nog] jag hoppas inte. jag har inga drömmar kvar. jag väntar inte på något. jag bara rullar omkring. död. ensam och död.
.
ibland är jag så fruktansvärt förbannad på alla jävla as som lyckats hitta sig själva. fula finniga typer med dålig andedräkt och glasögon. storlek 46 på skor och utstickande öron. snorig näsa och buskiga ögonbryn. dallrig stjärt och celluliter tillochmed på fingertopparna. hur var när och varför hittade ni er själva?
och varför inte jag? as. fan vad jag hatar er.
hur kan alla....tro på sig själva? tro att dom förtjänar allt dom vill ha?
hur kan alla gå utanför dörren utan panikångest, utan att märka hur alla råstirrar rakt igenom hjärnan. utan att känna hatet och hånen. ahhhhh. det gör min psykapatiska hjärnhalva TOKIG. vild. galen. knäpp.
jag klarar inte av att se folk i ögonen. jag kan inte ljuga och vara falsk. jag kan inte skratta när något inte är roligt. jag kan inte prata när jag inte har något att säga. jag kan inte. jag vill inte.
.
jag kan inte vara social. kan inte ha kompisar. jag orkar inte. det gör mig bara galen. en dags umgänge - en veckas gråt och ångest. ångest för allt jag sagt, allt jag gjort, allt jag tänkt. ÅÅÅÅÅNNNNNGGGGGEEEEESSSSSTTTTT. människor som inte älskar mig för den jag är - skrämmer mig. därför skrämmer precis alla mig. eftersom jag inte tror att någon verkligen gör det till 104 procent. gosh.
jag kommer bara inte på någon anledning till att ha kompisar. till att göra saker. till att uppfylla mina drömmar. till att göra det jag vill. till att säga hur jag känner. så jag gömmer mig. vill inte vara ivägen för någon. vill inte förstöra.
.
Kommentarer
Trackback
