HÖHÖHÖHÖ

nu är jag så leds på att vara jag att jag inte vet vad jag ska göra av mig. här ligger jag sömnlös i min loftsäng bland mina fem kuddar, min själsfrände och store herr angus. jag kan inte slappna av. det går bara inte. för jag är tjock,ful och äcklig. jag känner hur armen smetas ut mot täcket. hur låren klibbar fast i varann. hur magen hänger nästan ända ner till lakanet och hur dubbelhakan viker sig tiodubbelt. fyfan vad jag är äcklig. det är allt jag kan tänka på. sen tänker jag på mitt korta hår som är så jävla fult. och på mina pyramidpattar. tänker på att jag har orakade ben och skitfult målat NAGELLACK. jag hatar mig själv. det är allt jag tänker. inte konstigt att jag jämt dör i mina drömmar. eller att jag hamnar i krig eller blir lämnad ensam. jag är ju redan död,i krig och ensam i verkligheten. inte ens mina drömmar kan hjälpa mig. dom är bara lite mer extrema. lite mer spännande. suck...ärligt talat så önskar jag att jag kunde få födas pånytt. snälla mamma,stoppa in mig i magen igen. jag försöker förstå om det bara är mitt val. mitt fel. alltihop. för jag har sett så många människor utvecklas. bli något. från att ha en kompis till att ha 76. från att vara osynliga till att vara överallt. men jag utvecklas aldrig. antingen så vill jag inte,eller så vågar jag inte,eller så kanske jag inte kan? blä. jag hatar att inte veta var jag ska börja. jag har noll. vars ska jag finna ett? ska jag skaffa en kompis,sen en till och sen åttahundra till? hur gör man? hur går man från ingen till någon? ska jag plötsligt bli en social människa med jobb,skola och intressen? okej jag är livrädd för mitt liv. jag tar inga jävla risker. jag som egentligen alltid ser mig själv som så jävla stark och unik. jag är fan inget annat än en jävla svag tönt. jag hatar att vara tjock. hatar att inte kunna vara social. hatar att jag inte har något,varken kärlek,vänskap eller familj. hatar att det är stökigt i lägenheten. hatar att jag känner hunger när jag inte vill äta. hat hit och hat dit. jag hatar fan bara. och jag kan inte sluta. var ska jag börja med mitt liv? svara på det den som kan. för det gör sannerligen inte jag. att man inte ens kan sova för att man inte accepterar sig själv.