HÖHÖHÖHÖ

.

tid går så fort. tick tick tick så har det gått ett år bara sådär. utan att jag märkt något. jag är trött på att inte hänga med i världens utveckling. jag vill leva jag med. men wooop jag är för rädd för det.

jag kan inte ens skriva något längre. måste säga att jag faktiskt ogillar min medicin lite. jag kan aldrig gråta. jag blir aldrig så nere att jag kan skriva musik eller måla. jag kan inte skriva av mig med miljoner ord. som om jag inte kommer in i min egen själ. som att något håller mig utstängd från mig själv. visserligen är det väl lite så det är. men jag försöker känna om det är så jag vill ha det. det är rätt obehagligt. jag är som helt avstängd. reagerar inte på något. märker inte att tiden går. kan sitta inne flera veckor utan att bry mig.

är det en bra sak...jag vet inte riktigt.

.