HÖHÖHÖHÖ

BOOO.

AAY HOMIE.

det finns en pojke söt som en liten karamell. sådana vill man ju bara äta på.

pojkar är lite som godis. man förälskar sig i dom, kan inte få nog av dom och VIPS så är man full av fläsk och så måste man sluta äta enmiljon om dagen och kanske bara någon i veckan.

.

jag äter inga karameller alls. dom gör en mest olycklig ändå. man trycker i sig miljontals för att sedan vilja spy upp dom, spola ner dom i toastolen och aldrig mer behöva se dom igen. man kan aldrig bara äta dom i en lagom dos. det finns inte i min värld. allt eller inget. sådan är jag.

.

.

fan vad jag är leds på livet. egentligen skulle jag kunna jobba med precis vadsomhelst.

bara jag visste exakt vad jag skulle göra. och bara ingen såg ner på mig.

eller. om jag bara trodde på mig själv kanske.

.

Är du...öööhhh....alltså....en sån där....kannibal? Låter lite läskigt!



Visste du att Jeffrey Dahmer kände sig ensam och provade alla möjliga sorters roliga knep för att kunna ha människor nära utan att dom övergav honom?



Han provade att spara huvuden, äta deras...öh...äähhh....mmmhmmm....genitalier. Han försökte också skapa människo-zombies som han kunde styra så att han skulle slippa vara ensam. :D



Är det liksom ungefär så det funkar eller? Fast typ att du har ett samvete och ångrar dig efter att ha ätit upp nån?



Jag är ju inte kannibal själv dårå, men det är intressant att sätta sig in i hur en kannibal tänker.



Jag åt 1.5kg lösviktsgodis en gång, då kände jag mig som DA MAN! Tycker det är lite intressant det där med total avsaknad av broms.



Jag kan börja med att inte ens vara sugen på godis, sen baa....ah fan schysst....godis! Och sen äter jag. Och slutar inte. Sen när man fått i sig så man börjar bli svimfärdig så tänker man att...aahhh....fan man kanske skulle tagga ner med ätandet, vill ju inte få diabetes eller nåt sånt. Sen ligger man där på natten och försöker sova men är illamående och har ont i magen och känner sig allmänt förgiftad och så tänker man....usch fy fan, ALDRIG MER!



Fast det händer liksom alltid igen ändå då. Nu gällde det där verkligen uttryckligen godis och inte kvinnor eller nåt annat tvetydigt djuplodande. När det gäller kvinnor är jag mer som ett svältande gråtande Biafra-barn med putmage som när det verkligen kniper äter en näve grus helt på egen hand.



Min mamma har faktiskt gett mig "allt-eller-inget" som mellannamn. Inte döpt till det då, men sådär i efterhand!



Du är ju skärpt och kreativ, ser bra ut. Verkar lida av ett litet fall av sinnessjuka bara. Men sån skit kan gå över, eller så kan man lära sig vägar runt det...alternativt lära sig leva med det! Du grejar så jävla mycket mer än du tror att det är kusligt att se dig racka ner på dig själv. :/