fira din självhjälp!
-"Tänk på att din depression är en sjukdom och ta hand om dig själv därefter. I min roll som psykoterapeut stöter jag på många som hindras från att bry sig om sig själva på grund av sitt depressiva tänkande. De anser sig inte vara värda hjälp, för de borde kunna prestera mer, det finns andra som har det värre, ett nytt begrepp är att kalla sina problem för i-landsproblem. Jag har stött på många deprimerade som är så sjuka att de inte förmår ta sig upp ur sängen och ändå kan de inte hysa empati för sig själva.
Hur skulle du bete dig mot någon annan som mådde lika dåligt som du själv gör? Vad skulle du tänka om dem? Skulle du vara krävande, oförstående och skoningslös i din kritik eller skulle du vara vänlig och stödjande? Symptomen på din depressionen är symptomen på en allvarlig sjukdom. Acceptera depressionens symptom som du skulle acceptera ett brutet ben eller hög feber. Var empatisk mot ditt deprimerade jag!
Be gärna andra människor om hjälp. En vanlig reaktion är att den deprimerade drar sig undan andra, inte bara för att de är orkeslösa utan för att de skäms över sig själva, tror att de är tråkiga, tycker att de inte kan leva upp till krav eller tycker att de försakat relationer när de varit upptagna av sitt deprimerade själv. Det är depressionen som talar"
älskar att hitta bra texter som betyder något för mig. varför ska jag dölja min depression, egentligen? jag har diagnosen deprimerad och det är inte bara ett dumt påhitt. allting som står om det stämmer, jag känner igen mig i varenda jävel som fått diagnosen. jag har inte valt att bli deprimerad. har inte valt att inte klara av livet och att se ner på mig själv. det bara hände. POFF. sa det bara. det har hänt mycket i mitt liv som människor inte vet om.
det är ungefär som att om jag ramlar ner för en trapp så bryter jag fingret och kan inte ignorera smärtan och det läker inte på en gång. det tar tid. mitt psyke blev skadat av orsaker. och nu måste det läka i sin egen takt.
Intressant att veta kan ju vara att det faktiskt inte bara är en flummig liknelse vid somatisk sjukdom. Det finns otroligt mycket forskning som visar utan tvekan att det händer sjuka grejer i hjärnan när man blir deprimerad. Hippocampusatrofi, inflammatoriska processer och sånt.
Det är inte bara lite likt att sabba fingret. Det är liksom, på många sätt, samma sak.
Det finns ju massa sorters ägg också! Kinderägg, strutsägg, grodägg (sjukt bra för embryologer) , hårdkokta, råa, ruttna....u name it!
En sak också som gör att jag har känt att jag vill dölja om jag är deprimerad, numera mår jag rätt bra för det mesta, eller alltså inte sådär galet deppig. Usch fyfan för att vara under isen så :( .
Men det är ju det där att direkt du nämner att du är deprimerad så ska en del människor börja komma med råd, tips, uppfostran och börja känna att hjälpa en.
Det gör att man antingen blir arg för att dom inte fattar, eller uppgiven, eller bara att man känner att det är jobbigt för att det känns som att man inte är en människa, man är av en annan ras som aldrig kommer kunna ställa om sändarna-o-mottagarna i ens hjärna till att kunna ha trevligt.
Alltså man är helt satt ur spel som depp-mongo.
Se till att bli glad nu. ANNARS JÄVLAR! >(
